Vilseledande diskussion om ”blocköverskridande regering”

Jag har tidigare skrivit om mytologin kring att svenska folket skulle ha tröttnat på blockpolitikern.

På senare tid har spekulationerna kring vilket slags regering Sverige kommer att kunna ha efter valet 2018 intensifierats. Och med dem påståendena om att väljarna längtar efter en ”blocköverskridande regering”. Därför vill jag återvända till denna fråga.

Jag ifrågasätter inte att en sådan regering vore ganska populär. Men den diskussion som förs utgår ofta från en delvis vilseledande verklighetsbild, skapad av oprecisa metoder för att mäta opinionen i kombination med mediernas klickjakt.

I praktiken är begreppet ”blocköverskridande regering” snudd på meningslöst om det inte förklaras närmare. Det avgörande för de allra flesta väljare är hur regeringen exakt är sammansatt, inte huruvida den består av partier från olika block.

Låt oss ta två exempel:

  • Å ena sidan en regering ledd av en socialdemokratisk statsminister, med utöver Miljöpartiet även ett eller flera Allianspartier.
  • Å andra sidan en regering ledd av en moderat statsminister, där Allianspartierna ingår tillsammans med socialdemokraterna.

Båda dessa är exempel på blocköverskridande regeringar, men de är på intet sätt jämförbara. Den förra regeringens politik skulle ha en betydligt starkare socialdemokratisk tonvikt på sin politik än den senare, som ett resultat av styrkeförhållandena inom regeringen och av vilket parti som har statsministerposten.

När S-företrädare idag använder begreppet ”blocköverskridande regering” är det i praktiken den förra konstellationen som avses, och när t ex C- eller L-företrädare använder samma begrepp syftar de i regel på den senare typen av regering.

Ändå genomförs och/eller redovisas många mätningar på området på ett sätt som summerar stödet för båda dessa (och flera andra tänkbara) regeringskonstellationer, under rubriken ”blocköverskridande”.

Ett tydligt exempel är en mätning Westander lät Sifo göra i mars 2017. Denna presenteras som att den mest populära regeringen vore en blocköverskridande sådan, att 26 procent av väljarna skulle vilja se en sådan regering.

När man tittar närmare på hur frågorna ställts i de tabeller Westander föredömligt nog länkar till visar det sig att detta är vilseledande. Vad saken gäller är att Westander summerat stödet för tre olika typer av potentiella regeringar:

  • S, MP, C och L (8%)
  • S, C och L (10%)
  • S och M (8%)

Detta summerar onekligen till 26 proent, men man kan inte med bästa vilja i världen hävda att detta illustrerar att dessa 26 procent vill samma sak. Tvärtom är det summan av påtagligt olika regeringskonstellationer. Och till detta ska läggas den avgörande frågan vilket parti som skulle ha statsministerposten.

Att synen på "blocköverskridande" regeringar är starkt beroende av vilken roll  det parti man själv röstar på skulle ha i en sådan regering gavs nyligen i en Ipsos-mätning som publicerades i DN. Ipsos frågeställning löd, att döma av DN: "Skulle en regering med partier från både Alliansen och de Rödgröna göra ett bättre jobb [än dagens regering]?"

I ett läge där vi redan har en S/MP-regering innebär denna fråga i praktiken huruvida Allianspartiernas inflytande över regeringsmakten borde öka. Vilka väljare tror ni är mest förtjusta i den idén? Just det, Alliansens (54 procent stöd). Och vilka ogillar en sådan tanke allra mest? Jo, SD-väljarna (23 procent stöd), som då skulle isoleras.

Detta resultat är intressant, och undersökningen förefaller väl genomförd, men det ger inte täckning för DN:s svultiga rubrik "Stort stöd bland väljarna för att bryta blockpolitiken".

Faktum är att man inte kan prata om någon fritt flytande efterfrågan på "blocköverskridande regeringar". Det stöd som finns för sådana konstellationer kan inte skiljas från det politiska innehållet. Många är positiva till blocköverskridande regeringar om det parti de själva röstar på får ökat inflytande, men inte annars.

Jag tror två saker vore viktiga att tänka på i kommande mätningar, och - framförallt - i medias presentation av kommande mätningar.

För det första: Släpp tanken att "blocköverskridande regering" är ett sammanhängande och konsistent begrepp. Det har helt olika politisk innebörd beroende på vilka partier som skulle ingå i en sådan regering och vilket parti som skulle ha statsministerposten. Man kan inte summera stödet för helt olika typer av blocköverskridande regeringar och tro sig komma fram till något meningsfullt.

För det andra: När resultaten av undersökningen analyseras, titta särskilt på mönstren för hur olika partiers väljare svarar. Om det visar sig att synen på olika former av blocköverskridande regeringar är starkt korrelerat till partisympatier kan det förstås ändå vara intressant, men kanske på ett annat sätt än man först tänkt sig.

Men hallå, säger vän av ordning. Finns inte en allmänt ökande känsla av att Sverige borde ha någon form av blocköverskridande regering, och är detta då isåfall inte intressant att uppmärksamma?

Absolut. Den allmänna efterfrågan på andra regeringskonstellationer än Alliansen vs Rödgröna verkar öka när de parlamentariska förutsättningarna blir mer oklara. Henrik Ekengren Oscarsson visar exempelvis detta tydligt i ett intressant inlägg på den utmärkta bloggen Politologerna.

Men just därför borde undersökare och medier anstränga sig mer för att förklara vad dessa önskemål egentligen handlar om. Annars lär vi oss faktiskt inte särskilt mycket om opinionen. Och det är väl ändå syftet med att göra mätningar?

/Markus Uvell

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-